stephanieseverino

sjukt.. jag har inte gråtit sen i november någongång, och även hur hårt den där klumpen i halsen trycker så kommer bara lite tårar i ögonen som försvinner lika fort, känns som om min kropp verkligen inte accepterar sånt längre från mig, som om den tycker det räcker nu och försöka rycka upp mig lite. men det gör bara så jag känner mig så jävla tom. vet inte om jag ska skratta eller gråta att folk försvinner, jag försvinner eller folk sviker... känns som om det vore bäst så som det är. jag är lycklig, på ett sätt och vis faktiskt.